Mardrömmarsterapi - Sömnlaboratorium Och Co

Innehållsförteckning:

Mardrömmarsterapi - Sömnlaboratorium Och Co
Mardrömmarsterapi - Sömnlaboratorium Och Co

Video: Mardrömmarsterapi - Sömnlaboratorium Och Co

Video: Mardrömmarsterapi - Sömnlaboratorium Och Co
Video: Mardrömmar: bra eller dåligt? 2024, Mars
Anonim

Mardrömmar: Diagnos och behandling

Mardrömmar kräver behandling om de förekommer en gång i veckan eller oftare. Hjälp behövs, särskilt om det är omöjligt att somna eller är nästan omöjligt av rädsla för dåliga drömmar. Framför allt kan behandlingsmetoder från beteendeterapi och traumabehandling hjälpa till att hantera de nattliga skräckscenarierna…

navigering

  • Fortsätt läsa
  • mer om ämnet
  • Råd, nedladdningar och verktyg
  • Diagnos: sömnlaboratorium & Co.
  • Alternativ för hjälp och terapi
  • Vad du kan göra själv
  • Vem kan jag fråga?
  • Vem betalar kostnaderna?

Diagnos: sömnlaboratorium & Co

I början av diagnosen stressiga mardrömmar finns det en detaljerad anamnes, t.ex. med en psykoterapeut. Om någon rapporterar psykisk nöd på grund av mardrömmar är det viktigt att ta reda på om det finns underliggande organiska eller psykiska sjukdomar. Läkemedel bör också övervägas, liksom all läkemedels- eller alkoholkonsumtion eller uttag. Det är därför olika yrkesgrupper arbetar tillsammans vid diagnos och behandling, t.ex. psykiatriker och kliniska psykologer.

Om symtomen är lätta att förstå och anamnesen ger tillräcklig information eller om mardrömmar sällan förekommer, är ingen undersökning i sömnlaboratoriet nödvändig. Intressant är att färre mardrömmar spelas in i sömnlaboratorier än vad det faktiskt verkar vara. En koppling till den förändrade miljön är en möjlig orsak. Det är mycket svårt att studera mardrömmar i sömnlaboratoriumförhållanden.

Alternativ för hjälp och terapi

En möjlighet att göra mardrömmar mer uthärdliga eller åstadkomma minskning är till exempel psykoterapi, särskilt med beteendemetoder och traumeterapi. Fysiska eller medicinska orsaker bör förtydligas eller behandlas av en läkare. Tillvägagångssätten från beteendeterapi börjar med avslappningsövningar, där en konfrontation med mardrömmen i vaknande tillstånd gradvis är möjlig. Den bäst studerade metoden är den så kallade Imagery Repetition Treatment. I detta skrivs eller registreras drömhändelsen. Sedan skrivs en ny drömslut eller bilden ändras på ett sådant sätt att rädslan minskas. Dröminnehållet, som inte längre är skrämmande, "övas" i cirka fem till tio minuter en gång om dagen i två veckor. Drömmen bestämmer själva de förändrade drömbilderna - de känner bäst till sina drömmar. Terapeuten stöder, följer och motiverar. Att behandla mardrömmar för barn kräver uppenbarligen ett åldersanpassat tillvägagångssätt - särskilt genom att måla bilder.

Så kallad lucid dreaming kan också användas i psykoterapeutiskt arbete(Lucid drömmar) spelar in. Med detta är drömmen medveten om att han drömmer, och han kan medvetet ingripa i drömmen medan han sover (t.ex. ändra drömhandlingen). Detta kan vara till stor hjälp, särskilt med mardrömmar, om ett bra slut kan uppnås i stället för den repetitiva tortyren. Dock bör klara drömmar bara läras och åtföljas av svåra mardrömmar under professionell vägledning. Lucid dreaming är för närvarande "blomstrande" på bokmarknaden - som det är fallet med kurser. När du väljer litteratur om detta ämne eller ett seminarieerbjudande är det viktigt att vara uppmärksam på författarens eller seminariets ledares kvalitet, allvar och utbildning. Vid befintliga psykologiska klagomål, professionell hjälp (t.ex.med en psykoterapeut). Att föra en drömdagbok hjälper också till att reflektera över de fruktansvärda kvällarna.

Mardrömmar kan också behandlas med medicin, även om detta inte verkar vara effektivt. Till exempel används prazosin (antihypertensivt medel), topiramat (anti-epileptikum) och atenolol (betablockerare). Prazosin har visat sig särskilt i drömmar som börjar med posttraumatiska stressjukdomar. Neuroleptika (antipsykotiska läkemedel) kan också lindra mardrömmar - de förbättrar sömnkvaliteten. Behandlingen av mardrömmar med medicinering är dock endast indicerad i mer uttalade fall och måste utföras under medicinsk vägledning och kontroll.

Vad du kan göra själv

DGSM beskriver i sin guide”Mardrömmar. Vad kan jag göra åt det?”En lättanvänd teknik för att hantera mardrömmar. Detta kräver dock en viss självreflektion, och om det inte blir någon framgång efter kort tid krävs stöd (t.ex. som en del av psykoterapi). Det är ofta lättare att förstå drömevenemanget tillsammans med en professionell motsvarighet. Uteslutande av organiska eller medicinska orsaker är inte heller möjligt utan medicinsk hjälp.

Vem kan jag fråga?

Om du lider av mardrömmar är det första du bör kontakta en psykoterapeut en psykolog eller en psykiater. En poliklinik för sömnmedicin kan också besökas. Dessutom ger Österrikiska föreningen för sömnmedicin och sömnforskning information om sömnmedicinska anläggningar.

Vem betalar kostnaderna?

Kostnaderna för medicinsk undersökning och behandling täcks normalt av socialförsäkring. Mer information finns i Kostnader och självrisker.

Ett fullt antagande av kostnader för psykoterapi är möjligt i egna eller avtalsenligt bundna institutioner inom sjukförsäkringsföretagen samt på institutioner som är subventionerade av den offentliga pengarna. I dessa fall finns det möjlighet att betala en självrisk. I annat fall har du möjlighet att ansöka om bidrag från sjukförsäkringsbolaget om du genomgår psykoterapi med en bosatt psykoterapeut. Om detta godkänns kommer sjukförsäkringsleverantören att ersätta dig en del av avgiften som betalas till psykoterapeuten. Men endast i närvaro av en sjukdomsrelaterad störning är ett kostnadsantagande eller deltagande möjligt.

Du hittar mer information om "Psykoterapi på sjukintyg", kostnadssubventioner och adresser till bosatta psykoterapeuter under tjänster.

Den kliniskt-psykologiska diagnosen är en tjänst som tillhandahålls av socialförsäkring. Behandling eller rådgivning från kliniska psykologer, däremot, måste betalas privat. Det finns ingen ersättning för kostnader eller bidrag från sjukförsäkringsgivaren. Behandlingar och rådgivning i institutioner inom hälso- eller socialsektorn eller i ett annat offentligt finansierat område (t.ex. familjerådgivningscentra) kan i vissa fall användas gratis eller till låg kostnad.

Rekommenderas: