Ärr Och ärrbehandling

Innehållsförteckning:

Ärr Och ärrbehandling
Ärr Och ärrbehandling

Video: Ärr Och ärrbehandling

Video: Ärr Och ärrbehandling
Video: Мясо — канцероген?! Полный разбор аргументов ВОЗ. Мясо вреднее курения? 2024, Mars
Anonim

Ärr och ärrbehandling

Ärr uppstår när ett sår läker efter en hudskada. Ärrbildning är det sista steget i framgångsrik sårläkning. Ärr ersätter den skadade eller förstörda huden med bildandet av mindre elastisk ersättningsvävnad. Ärr förändras över tiden (ärrmognad), med några ärr som försvinner helt och andra ärr är synliga under en livstid. Patienter kan också själva bidra till att ett ärr läker så bra som möjligt, till exempel genom att ta hand om ärret eller solskyddet. I sällsynta fall sprider sig ärr. Atrofiska ärr, hypertrofiska ärr eller keloider bildas. Dessa ärr kan orsaka smärtsamt obehag och bli en psykologisk börda för dem som drabbas. Det finns olika terapier för iögonfallande eller onormala ärr…

navigering

  • Fortsätt läsa
  • mer om ämnet
  • Råd, nedladdningar och verktyg
  • Hur uppstår ärr?
  • Vilka typer av ärr finns det?
  • Vilka klagomål kan uppstå?
  • Hur görs diagnosen?
  • Hur behandlas ärr?
  • ">Hur behandlas sjuka ärr?

>

  • Vad kan patienten bidra till läkningsprocessen?
  • Vem kan jag fråga?
  • Hur täcks kostnaderna?

>

Hur uppstår ärr?

Ett nytt sår stängs först med tillfällig, instabil granuleringsvävnad. Därefter växer kollagenfibrer in i granuleringsvävnaden. Blodtillförseln ökar. Det friska ärret är ursprungligen rött och upphöjt. Efter ett tag (månader till år) minskar blodflödet och kollagenet dras samman. Ärret sjunker in, blir mjukare och blekare. Efter ungefär två år är ärret komplett. Men även efter det kan ett ärr förändra sitt utseende.

Olika faktorer påverkar dess storlek, form, utseende etc. när ett ärr utvecklas:

  • Storlek och typ av sår,
  • Sårets placering (fler ärr bildas i områden med ökad hudspänning),
  • Sårhygien och sårläkning (infektioner och nedsatt sårläkning leder till ökad bildning av ärr),
  • Ålder (ärrbildning är allvarligare vid en yngre ålder än vid en äldre ålder),
  • Läkemedelsintag och comorbiditeter,
  • Näringsstatus och immunstatus,
  • ärftliga faktorer och
  • Ärrvård.

Vilka typer av ärr finns det?

I slutet av läkning av ett sår utan störningar och komplikationer bildas vanligtvis platta, bleka och mjuka ärr. Vanligtvis orsakar dessa inga symtom som rodnad, vidhäftningar och klåda. Andra skador, särskilt djupa och stora sår, läker med stora, ibland märkbara ärr.

Störningar i sårläkning kan också leda till patologisk ärrbildning. Dessa inkluderar:

  • Atrofiska ärr (ärrfördjupningar): Efter att såret har läkt har för lite vävnad bildats för att helt fylla såret. Sjunkna ärr är ofta ett resultat av akne.
  • Ärrkontrakturer : Ärrvävnaden dras samman och hårdnar. Ärrkontrakturer uppstår ofta med omfattande skador, sår eller brännskador. Dragkrafter verkar i olika riktningar på ärret. De är inte kosmetiskt attraktiva och kan begränsa rörligheten, särskilt i lederna.
  • Hypertrofiska ärr: Ärr växer och sprider sig alltför mycket. Ärrbildning är dock fortfarande begränsad till sårområdet. Hypertrofiska ärr utvecklas vanligtvis på flexorsidan av lederna och efter brännskador. De kan också gå tillbaka spontant eller genom terapi.
  • Keloider (Narbenwülste, keloider): Ärrvävnaden växer in i och i närliggande områden av huden. Keloider bildas initialt som en gummilik röd tillväxt av bindväv. Det blir senare mörkrött, fast och ofta kliande. Keloider bildas ofta hos personer med mörk hud och vanligtvis på axeln och bröstet eller örat. Det övre lagret på keloider är tunt och sårbart. Sårinfektioner ökar risken för keloider. Överdriven ärrbildning börjar cirka tre till fyra veckor efter skadan. Tillväxten kan fortsätta växa i flera år. Keloider går inte tillbaka på egen hand.

Vilka klagomål kan uppstå?

Stora eller onormala ärr, såsom hypertrofiska ärr eller keloider, kan orsaka obehag, t.ex.

  • Brännande, klåda, smärta,
  • Känslor av spänning i huden och underliggande vävnad,
  • begränsad rörlighet,
  • låg motståndskraft i huden,
  • Ackumulering av vätska (ödem) i ärrområdet,
  • nedsatt känsla, t.ex. temperatur, smärta, beröringskänsla också
  • estetiska eller kosmetiska funktionsnedsättningar och psykologisk stress.

Dessa symtom kan kräva ärrbehandling. Kontakta din läkare för råd.

Hur görs diagnosen?

Först tar läkaren anamnesen och ställer olika frågor:

  • Hur länge håller ärret?
  • Ger ärret obehag?
  • Är patienten begränsad av ärret?

Läkaren inspekterar sedan ärret och bedömer sårläkning, ärrets natur, ärrets form, ödembildning och blodcirkulation. Sedan utför hon / han en palpationsundersökning för att få ytterligare information om ärret, t.ex. om vävnadstonen, vidhäftningar, smärta etc. Efter diagnosen föreslår läkaren en behandlingsplan och klargör patienten viktiga punkter för terapi på, t.ex.

  • Vad är målet med terapi? (Till exempel minskar ärret med cirka 50 procent efter cirka sex månader.)
  • Hur bra är chanserna till framgång?
  • Hur troligt är nya ärr?
  • Vilka är fördelarna och nackdelarna med behandlingen?
  • Vilka biverkningar kan uppstå och hur troliga är de?
  • Hur ofta ordineras terapi och hur länge varar hela behandlingen?
  • Vad kan patienten bidra med?

Hur behandlas ärr?

Olika terapier och vårdåtgärder finns tillgängliga för behandling av ärr. Beroende på behandlingen utförs de till exempel av en läkare eller, om en läkare föreskriver det, av en sjukgymnast eller en arbetsterapeut.

För optimal behandlingsframgång instrueras patienten att genomföra vissa massage- och vårdåtgärder som att sprida, applicera lotion etc.

Behandlingarna strävar efter olika mål: förbättra blodcirkulationen, minska ödem, lindra rodnad, klåda och smärta, förbättra vävnadens elasticitet, minska vidhäftningar (kontrakturer, vidhäftningar) och lindra smärta.

Åtgärder för att behandla ärr inkluderar:

  • Lätt massage av vävnaden bredvid ärret och på själva ärret (pull massage) för att förbättra ärrets elasticitet. Ev. ärrsalvor eller geler med speciella aktiva ingredienser som allantoin eller dexpanthenol masseras noggrant in i ärrvävnaden.
  • Smörja ärret och området runt ärret med handen eller en mjuk trasa i riktning mot hjärtat eller kroppens kärna för att aktivera lymfen och minska ödem.
  • Varma bad och vård av ärret med en vårdprodukt, olivolja eller ringblomma salva.
  • Ev. Riktade terapier för att förhindra smärta, vidhäftningar och patologiska ärr, t.ex. manuella terapier, stretching, mobilisering, etc.
  • Komprimering med tejp, kuvert etc.
  • Vakuummassage med undertryck (cupping) används främst för små lokala ärr, t ex på örat, nacken eller ansiktet. Ärret masseras försiktigt och sträcks med speciella sugfästen.
  • Skötsel av ärret med silikon för att hålla ärret fuktigt och smidigt. Detta är för att förhindra utvecklingen av hypertrofiska ärr eller keloider. Silikoner finns som geler, krämer, kuddar, dynor och folier. Speciella salvor eller lökextrakt kan också användas för vård.
  • Ev. Tillsats av utvalda vitaminer och mineraler.

Hur behandlas sjuka ärr?

Följande speciella åtgärder kan användas för iögonfallande eller patologiska ärr (atrofiska eller hypertrofiska ärr, keloider):

Behandling av atrofiska ärr

Injektion (injektion) av fyllämnen, t.ex. kollagen: Syftet med behandlingen är att fylla i den saknade vävnaden. Effekten är dock tidsbegränsad och det finns en risk för inflammatoriska reaktioner.

Slipning (dermabrasio): sunken ärr kan också behandlas genom att mala det översta lagret av huden eller kanterna på ärr.

Behandling av hypertrofiska ärr och keloider

Injektion av glukokortikosteroid (kortison): Injektion av glukokortikosteroid (aktiv ingrediens triamcinolon) i ärret kan hämma överdriven bildning av bindväv i hypertrofiska ärr och keloider. Detta för att minska den starka ärrtillväxten. Injektionerna kan vara smärtsamma. De oönskade effekterna av att injicera för djupt inkluderar vävnadskrympning (atrofi) och pigmentstörningar. Enligt riktlinjerna från German Dermatological Society är framgångsgraden (svarsfrekvens) med keloider hög (mellan 50 och 100 procent). Sannolikheten för en ny formation (återfall) är upp till 50 procent. Innan du gör detta kan läkaren applicera frysning (kryoterapi) på ärret för att underlätta injektionen. Hos barn är glukokortikosteroider kontraindicerade på grund av möjliga biverkningar.

Kryoterapi (isbildning): Kryoterapi används främst för keloider och små hypertrofiska ärr. Ärren fryses med flytande kväve och avlägsnas sedan. Behandlingen kan antingen utföras med kort frysning (framför en glukokortikosteroidinjektion) eller med intensiv frysning. Efter frysning bildas en blåsor med ett sippande sår. För en tillräcklig effekt måste behandlingen upprepas oftare. Detta är dock endast möjligt efter att blåsan har läkt efter cirka fyra till sex veckor.

Tryckbehandling: Genom att trycka på ett ärr bör mognaden av kollagen påskyndas. Trycket plattar ärret, stöder omvandlingen av ersättningsvävnaden till funktionell vävnad och ökar ärrets elasticitet. Trycket bör bibehållas hela dagen om möjligt. Beroende på ärret varar behandlingen sex månader till två år. Behandlingen framgång dokumenteras under de regelbundna medicinska kontrollerna. Tryckbehandling är möjlig med:

  • Elastiskt textilmaterial, t.ex. kompressionsdräkt, strumpor, handskar, bandage för stora ärr, särskilt efter brännskador eller
  • Plastmasker.

Nål (mikronål, kollageninduktionsbehandling): Ärrvävnaden behandlas med en speciell rulle med många små, tunna nålar. Detta orsakar små skador. Detta stöder sårläkning och stimulerar bland annat kollagenbildning. Den enkla, säkra och effektiva terapimetoden används till exempel för akneärr, brännärr eller bristningar och kan eventuellt kombineras med andra terapier.

Kirurgi: Kirurgisk behandling av ärr anses vanligtvis tidigast efter ett år, eftersom ärr kan avta på egen hand i förväg. Under behandlingen tas hela eller en del av ärrvävnaden bort. Såret sys sedan eller ersätts med transplanterad vävnad. Medföljande terapier, såsom strålbehandling för keloider, läggs ofta till. Behandlingen kan indikeras av olika skäl när:

  • Ärr begränsar rörligheten, t.ex. ärr på lederna,
  • ärret skapar spänning som leder till tillväxt,
  • det finns en kosmetisk missbildning eller
  • en ny sårläkningsprocess utan patologisk ärrbildning med lämpliga medföljande behandlingar bör inledas.

Laserterapi: Med speciella lasertekniker kan hypertrofiska ärr tas bort och vävnaden slätas. Flera sessioner är ofta nödvändiga. Oönskade biverkningar kan inkludera skorper, erytem eller infektioner. För vissa keloider kan läkaren föreslå laserbehandling i kombination med andra terapier, t.ex. glukokortikosteroidinjektioner, kryoterapi, tryckbehandling etc.

Strålning: Strålning är avsedd att begränsa överdriven celltillväxt och stödja normal ärrbildning. Bestrålningen utförs strax efter det kirurgiska avlägsnandet av ett sjukt ärr. Oönskade biverkningar är till exempel tillfällig rodnad eller fläckning samt kronisk hyperpigmentering och depigmentering. Dosen väljs för att hålla risken för oönskade effekter så låg som möjligt.

Silikonkräm : Silikon används som en ytterligare behandling för hypertrofiska ärr eller för att förhindra hypertrofiska ärr och keloider efter en operation.

Vad kan patienten bidra till läkningsprocessen?

Patienter kan själva bidra till att ett ärr läker så bra som möjligt.

Ärrvård

Enligt instruktionerna från läkaren eller terapeuten kan du själv genomföra olika vårdåtgärder. Dessa inkluderar:

  • Undvik spänning och spänning på såret,
  • dagligt bad av ärret med osttvål,
  • massera ärret lätt med cirkulära rörelser mot ärret, cirka fem minuter, flera gånger om dagen,
  • Utjämning av svullnader och ödem,
  • Grädde ärret, t.ex. med olivolja, vaselin, silikoninnehållande grädde eller ringblomma salva,
  • Kuvert och komprimerar med kamomill, lavendelolja eller lökextrakt.

Ärr och solskydd

Ärr är bleka i färg eftersom de inte innehåller melanocyter för färgbildning (pigmentering). Men med tiden kan melanocyter migrera in i ärret. På grund av bristen på eller knappast pigmentering i ärret har huden vid denna tidpunkt lite skydd mot UV-strålning. Därför är solskydd med lämpliga solskyddsmedel särskilt viktigt så att det inte finns något märkbart ärr med hudskador. Direkt solljus och solarium bör också undvikas i cirka sex till tolv månader efter att såret har läkt.

Livet med ärr

  • En balanserad, vitaminrik diet med färsk frukt och grönsaker stöder läkning av ett ärr. Rökning förvärrar blodcirkulationen och har också en negativ effekt på läkning av ärr.
  • Höga eller låga temperaturer kan irritera ny ärrvävnad och störa ombyggnadsprocesserna för ärret.
  • Täta kläder, skador eller stress (stark dragning eller tryck) kan också irritera färska ärr.
  • Ärr kan göras mindre synliga med ett kosmetiskt lock (kamouflage). Denna speciella smink finns för olika hudtyper, till exempel på apotek.
  • Ärr kan representera en estetisk försämring och vara psykiskt stressande för de drabbade. Psykologer eller psykoterapeuter erbjuder stöd för dessa problem.

Vem kan jag fråga?

För behandling av ärr kan du vända dig till:

  • behandla läkare på sjukhuset, t.ex. efter en operation eller en allvarlig skada eller brännskada,
  • Allmänläkare (allmänläkare),
  • Specialist inom hud- och könssjukdomar (dermatologi),
  • Hudklinik,
  • en operation kan till exempel utföras av en specialist inom kirurgi eller inom plastisk, rekonstruktiv och estetisk kirurgi.

Hur täcks kostnaderna?

Alla nödvändiga och lämpliga diagnostiska och terapeutiska åtgärder tas över av sjukförsäkringsföretagen. Din läkare kommer i allmänhet att avveckla konton direkt med din sjukförsäkringsleverantör. Hos vissa sjukförsäkringsleverantörer kan du dock behöva betala en självrisk (behandlingsavgift) (BVAEB, SVS, SVS, BVAEB). Du kan dock också använda en läkare du väljer (dvs. läkare utan sjukförsäkringsavtal). Mer information finns i Kostnader och självrisker.

För vissa undersökningar (t.ex. MRT) kan godkännande från den ansvariga sjukvårdsförsäkringsgivaren (medicinsk service - "överläkare") krävas, liksom för vissa läkemedels- eller läkemedelsbehandlingar (t.ex. sjukgymnastik), i vissa fall bara när en viss nivå uppnås. När det gäller vissa tjänster (t.ex. öppenvård, hjälpmedel och medicinska hjälpmedel) - beroende på sjukförsäkringsleverantören - tillhandahålls patientbetalningar. De flesta sjukförsäkringsleverantörer tillhandahåller tillstånd, ibland beroende på vilken typ av medicinsk hjälp. Receptavgiften måste betalas för medicin på recept. Kontakta din sjukförsäkringsleverantör för mer information om respektive bestämmelser.som du hittar på webbplatsen för social trygghet.

Rekommenderas: